Ledare
När Benjamin Dousa markerar mot rasism är han den förlorade sonen
Erik Helmerson: Fler politiker borde reagera mot SD:s retorik
Tjeck, tysk, turk – och framför allt svensk: bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Magnus Lejhall/TT
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
När ”proppen gick ur” för biståndsminister Benjamin Dousa (M) gjorde han något som är bland det svåraste som finns: Han kritiserade sina egna.
Bakgrund: Den 2 september debatterade kulturminister Parisa Liljestrand (M) och Socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson Lawen Redar kulturkanon i Aktuellt. Det fick sverigedemokraten Jessica Stegrud att skriva på X att det var talande att ”en svenskfödd kurd och en perser” diskuterade en svensk kulturkanon.
Stegrud möttes av en vägg av kritik. Skulle Liljestrand och Redar på grund av sitt ursprung inte vara fullgoda svenskar? För Dousa gick alltså en propp. I en debattartikel i DN Kultur förklarar han: ”Det var som att bli utknuffad från något jag själv, och släktingar före mig, har ansträngt sig hårt för att få tillhöra.” Alltså svenskheten.
Och gissa vad som hände sedan? Benjamin Dousa blev i sin tur måltavla för en hån- och kritikstorm. Vad hade han trott? Var det först nu han fattade att SD gör skillnad på ”pursvenskar” och dem med bakgrund i ”icke-skidåkande nationer” som Stegruds vapendragare fnissande brukar uttrycka saken? Hade han missat att hans statsminister har jobbet tack vare samarbetet med just detta parti?
Men att håna Benjamin Dousa är inte fruktbart. De övriga Tidöpartierna får konstant kritik för att de inte markerar när SD-företrädare går över gränsen i diverse rasistskandaler. Nu gör Dousa just det. Om han får lika mycket stryk, vad talar då för att han, eller någon annan Tidöpartist, ska vilja göra det igen?
Var det först nu han fattade att SD gör skillnad på ”pursvenskar” och andra?
I denna historia är Dousa den förlorade sonen. Han har fått en insikt. Han går in på en annan kurs.
Resultatet av Benjamin Dousas och andras reaktioner var att Jessica Stegrud delvis backade. I Expressen beklagar hon sin ”otydliga och illa formulerade tweet” och understryker att även en svenskkurd har rätt att vara stolt över hela sitt ursprung. Dousas vrede och sorg hade effekt. Den som vill att SD ska förändra sin främlingsfientliga politik och retorik borde uppmana fler politiker att reagera, inte håna dem som gör det.
