Debatt

Tre argument mot konsumtion av porr

Vi som kyrka har här en otroligt viktigt roll och vi behöver ta över sexualundervisningen från porrindustrin. Det skriver Jenny Nilsson i ett inlägg i debatten om porr.

Jag vill börja med att säga ett stort tack till Alf B Svensson för att du den 4 december i Dagen lyft frågan om porrkonsumtion inom kyrkan. Alf B Svensson skriver att "Vi behöver ta fram argument för att inte börja porrsurfa". Jag tror inte att det är riktigt så "enkelt" som att presentera logiska resonemang för att inte börja porrkonsumera utan jag tror att problemet ligger djupare än så. Jag vill däremot tro att det finns argument som hjälper oss alla att inse allvaret i detta, som får oss att inte kunna blunda för problemet, antingen man själv porrsurfar eller inte.

Jag vill lyfta fram tre argument som pekar på hur porrkonsumtionen inte bara förstör för den som tittar på det och blir fast i ett beroende, utan också förstör för de som finns med i filmen samt för eventuella framtida huvudrollsinnehavare.

Det första argumentet är att vi, genom att konsumera porr, stödjer och upprätthåller människohandel för sexuella ändamål, trafficking. Vi vet att många av de kvinnor, i flera fall flickor, som deltar i porrfilmer är fast i hallickarnas klor. De är offer för människohandel, de gör detta mot sin vilja och de kommer att få men för livet. Porrindustrin och sexhandeln är nära sammanlänkade. Vissa tvingas att sälja sina kroppar genom prostitution medan andra tvingas sälja sina kroppar inom porrbranschen. Många flickor som rekryteras till porrbranschen har också tidigare tvingats till prostitution. Så länge det finns en efterfrågan på att köpa en annan människa och på att konsumera porr så kommer denna människohandel inte bara att finnas kvar utan också att öka.

Det andra argumentet som jag vill lyfta är utifrån ordspråket "Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål". För bara några veckor sedan kunde vi på nyheterna höra om forskning som visar på att porrkonsumtion leder till att vi hela tiden behöver mer och mer för att känna samma sexuella tillfredställelse. Detta beskriver också Jacob Rudolfsson i sin debattartikel (Dagen 6/12). Det finns undersökningar som visar att det är 4 procent högre risk att de som konsumerar porr sedan också går till en prostituerad. Man vill leva ut det som man sett. I dag sitter det svenska män hemma i soffan och köper våldtäkter på asiatiska barn live via internet för att på ett enkelt och snabbt sätt tillfredställa sina sexuella behov. Jag har svårt att tro att det har börjat där.

Ett tredje argument är den kvinno- och manssyn som presenteras i dessa filmer, vilket för många inte är någon nyhet. Mannen är den dominanta med makt över kvinnan. Han bestämmer och hon lyder, till vilket pris som helst. Det finns idag en strukturell maktobalans mellan män och kvinnor, en maktrelation som speglas på ett mycket tydligt sätt i porrfilmerna. Mannen har ett maktövertag och kvinnan är i underläge. Om vi säger ja till porrkonsumtion är vi också med och reproducerar denna extremt snedvridna manssyn och kvinnosyn. Det är sedan denna reproducerade maktrelation som leder till de mest extrema former av kvinnoförtryck.

Vi som kyrka har här en otroligt viktigt roll och vi behöver ta över sexualundervisningen från porrindustrin. Jag är medveten om att ni finns där ute som har betydligt mer kunskap om porrindustrins destruktiva följder än vad jag har. Det finns också många som redan gör ett fantastiskt jobb när det gäller detta ämne, men vi behöver bli fler. Vi behöver börja samtala om vad det är att vara man, vad det är att vara kvinna och hur sexualiteten ska kunna förbli den vackra kärleksgåva som Gud gett oss. Ju fler som vågar blotta sin svaghet när det gäller porrkonsumtion, och inse att svaghet är enda vägen till styrka, desto starkare kommer vi bli som Kristi kropp när det gäller kampen mot det onda och kampen för det goda. Det handlar om en kamp för äktenskapet, relationer och familjer. Det handlar också om en kamp för kvinnors rätt till sin egen kropp och för alla människors lika värde.

Jenny Nilsson, socionom

Fler artiklar för dig