Låt alla träd i skogen jubla inför Herren

I Psaltaren berättas hur världen reagerar då Herren kommer: ”Må himlen fröjdas och jorden jubla, havet brusa och allt det rymmer, marken och allt den bär må glädja sig. Då skall alla träd i skogen jubla inför Herren […]” (Ps 96:11-12).

Varför reagerar då världen på detta sätt? Därför att den som heter ”Jag är” och ”som var i törnebusken” anländer ”för att råda rättvist över världen, råda trofast över folken” (Ps 96:13). Allt ska ställas till rätta. För dem som menar att sanningen återfinns i dessa ord blir det självklart att hörsamma dem.

Då förslagen från Svenska kyrkans skogsutredning ska upp för votering på kyrkomötet den 17–19 november, bör Psalm 96 därför hållas i åtanke: Träden i skogen är något mer än skogsindustrins råvara och sätt att berika sig – de är i själva verket tätt sammanlänkade med Gud själv. Sålunda växte såväl livets träd som kunskapens träd i Edens lustgård (1 Mos. 2:9), och den som fäller träd fäller såväl liv som kunskap.

Ett träd är en livsmiljö i sig, och kan ge mängder av djur, växter och svampar rätt förutsättningar. Träd rymmer också kunskap. Enligt samtida forskning kommunicerar träd med varandra genom luft och jord, delar näring, varnar varandra för hot och försvarar sig tillsammans. De utvecklar nätverk som kan liknas vid välfärdssamhällen och uppvisar förmågor som påminner om omsorg.

Hur ska då de som förvaltar komplexa varelser handha dem? Med hänsyn. I skogens fall kan hänsyn ta sig uttryck av olika slag. Den som vill visa skogen hänsyn bör låta den följa sin egen tidsuppfattning.

En gång i tiden fanns på jorden ingen jord. Jordmånen byggdes långsamt upp av nednötta berg som blandades med organiskt material då växter slutligen anlände till land. Växtligheten blev självgödslande, och så förblir det än i dag. Trots detta förespråkar svensk skogsindustri i allt högre grad gödsling av skog, trots att fördelarna är ytterst tidsbegränsade, och trots att bieffekterna är kväveläckage, övergödning, förändrad markkemi och biologisk utarmning. Men den som visar skogen hänsyn genom att ge den tid, kommer att märka att skogen förser sig själv med näring.

Den som vill visa skogen hänsyn bör låta den återhämta sig i egen takt efter skogsbrand eller insektsangrepp. Eld möjliggör mängder av arters liv, och om barrskog brunnit, anländer strax lövträd till den eldhärjade nejden. Så småningom återvänder barrträden, och de tränger undan lövträden, varpå skogen åter ser ut som den gjorde innan eldens framfart. Också insektsangrepp ger nya arter möjlighet att existera i en trakt. Det finns ingen anledning för människan att skynda ut med barrträdsplantor efter skogsbrand eller insekters angrepp. I sin egen takt löser skogen detta själv.

Den som vill visa skogen hänsyn, bör låta skogen utforma sig själv. Kanske vill den vara lövskog, kanske barrskog, måhända blandskog. Skogen vet bäst själv. Växter som föredrar torr mark kommer inte att prioriteras där jorden är sank. Här kommer skogen i stället att ge andra arter företräde: al, ask, rörflen, sälg. Skogsägaren kommer med åren se att detta är ekonomiskt lönsamt, medan det likaså ger flera miljöfördelar.

Markus Torgeby sover ute med kändisar

Den som vill visa skogen hänsyn, visar också kommande släktled hänsyn. För en levande skogs livsfrämjande egenskaper är oöverskådliga, och skogens värde som kolsänka kan inte överskattas. Det kol som binds i dag ger framtida liv möjligheter till en drägligare existens. Svensk skogsindustri vurmar för unga träds klimatnytta, men nyare forskning visar att äldre skog är en effektiv kolsänka. Den möjligen största hänsyn som kan visas kommande generationer kan därför vara att låta skogen stå.

Den som vill visa skogen hänsyn kan dessutom arbeta för att förstärka dess förmåga att fånga koldioxid. När skogen agerar kolsänka skyddar den såväl mänskligheten som sig själv. Förmågan att binda kol kan förbättras genom att den biologiska mångfalden värnas, och skogen trivs när det råder balans mellan bytesdjur och rovdjur. Predatorer förebygger betesskador på vedväxter, och därmed bidrar rovdjuren till ökad tillväxt och bättre kvalitet på träden. Forskning från University of Leeds visar att deras närvaro har ett påtagligt klimatvärde: En varg motsvarar nära två miljoner kronor per år i koldioxidbindning. Den som tar liv måste också förstå dödandets sanna kostnad. Om det alls ska jagas i kyrkans skog måste därför diskuteras.

Att låta dessa insikter vägleda skogsbruket är att visa såväl mänskligheten som skogen och alla dess innevånare hänsyn.

Om skogens vilda djur säger Gud: ”Viltet i skogen är mitt […] Jag känner alla fåglar i skyn, alla markens smådjur är mina” (Ps 50:10–11). Världens vilda varelser är de första att välsignas av Gud, och liksom skogen ska dessa arter – vilka känner, kommunicerar, har relationer – behandlas med hänsyn. Den som hänsynsfullt behandlar den helhet som är skogen kommer att se resultat: en mångfaldigare värld, ett mer hanterbart klimat, ett mindre bångstyrigt väder, färre översvämningar, renare vatten, mer bär och svamp, en skog som erbjuder sinnesro och frid.

Kommer då Svenska kyrkan att ge ”alla träd i skogen” möjlighet att ”jubla inför Herren,” eller ska trossamfundet sälla sig till den skogsindustri som förväxlat förnybar med hållbar, och ersatt skogar med trädåkrar?

Beslutsfattarna kan ställa sig denna fråga: Är skogen något kyrkan äger eller lånar?

Aktivister genomförde klimataktion vid fyra svenska kyrkor