Folkhögskolorna måste bli en valfråga

För oss på Liljeholmens folkhögskola var sommarens planering för det som ska ske under höstterminen av ovanligt slag. ”Vilka ska vara med i farvälgruppen?” gick det att läsa på en av alla post it-lappar. Vi står inför ett väldigt speciellt läsår. 

Den senaste tiden har vi nåtts av många dystra nyheter. Folkhögskolor går i konkurs, tvingas dra ned sin verksamhet och behöver sälja sina fastigheter. Vi är en av dem.

I början av sommaren skrevs kontraktet – nu är vår fantastiska fastighet såld. Våra hjärtan är tunga. Här har människors liv blivit förvandlade. Så oräkneliga många möten som skett här – och vad de fått betyda är oöverskådligt. Möten med Gud, vänner, oliksinnade och det svenska samhället. Så många som träffat sin framtida livskamrat här, fått ny tilltro till sin egen förmåga, låtit döpa sig, vågat nya saker.

Mitt i sorgen försöker vi också blicka framåt.

Vi kommer att nystarta i Linköping där Ryttargårdskyrkan bygger ut sina lokaler och förhoppningsvis kan vi bedriva folkbildning där i många år framåt. Men faktum kvarstår: vårt internat försvinner och vi lämnar den välgörande naturen i Rimforsa – det finns målgrupper som vi inte kommer att kunna nå längre. Efterfrågan har inte minskat – det senaste läsåret hade vi välfyllda klasser och internatrum.

Vi tror att folkhögskolan kan nå nya målgrupper i stadspulsen. Vi vill finnas där människor finns och demografin har förändrats. I staden finns stora behov för oss att möta, att verka för innanförskap och motverka polarisering.

Men vi vill dela vår berättelse och höja våra röster för det här händer inte i ett vakuum. Det är politiska beslut som tagit oss hit och som det ser ut nu kommer det inte finnas några folkhögskolor kvar på landsbygden med internat i framtiden.

Det var annorlunda förr. Ett exempel är när Liljeholmen 1968 hade behov av en byggnad till för att kunna ha för boende till kursdeltagarna. Då fick man ett byggnadsbidrag motsvarande 12 miljoner kronor utan förbehåll från staten. Folkhögskolan var viktig och prioriterades. Den är fortfarande viktig – men prioriteras inte.

Det mest anmärkningsvärda är att vi sitter inne på svaren på flera av de samhällsproblem som politikerna ligger sömnlösa över. Vi är en skolform som ger samhällsmedborgare en andra chans.

Folkhögskolan säljs efter 70 år – utbildningen måste flyttas: ”En sorg”

Martin Hugo, docent i pedagogik, och Joel Hedegaard, universitetslektor i pedagogik, beskriver folkhögskolans särskilda roll: ”Deltagarna beskriver att i det trygga och meningsfulla sociala sammanhang som folkhögskolemiljön utgör har deras självmedvetenhet stärkts och de har fått en större tilltro till sin egen förmåga, minskad självstigmatisering och hopp om en bättre framtid. Deltagare beskriver att en frigörande förändringsprocess har startats som inneburit att ’komma ihåg hur det är att vara människa’ efter att ha varit isolerade från meningsfulla sociala sammanhang i flera år.”

Vi som arbetar i verksamheten skulle kunna sitta i dagar och räkna upp alla de exempel på människor vars liv har förändrats på vår folkhögskola. Vad detta resulterat i krasst samhällsekonomiskt har vi tyvärr inga siffror på, men vi kan vittna om långtidsarbetslösa som går tillbaka till jobb, personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som tidigare inte klarat gymnasiet som hos oss hittat strategier och nu studerar på högskola, före detta fängelsekunder som lämnar folkhögskolan för vidare studier eller arbete, nya svenskar som förbättrat sin svenska och fått förståelse för det svenska samhället och fortsätter förberedda sig för jobb och studier.

Folkhögskolorna behövs i större städer

Fråga gärna vilken musiker eller konstnär du än möter: vilken folkhögskola gick du på? För det är här de alla fått utrymme att släppa loss spelglädje och kreativitet, vi är motorn som rullar i bakgrunden för allt svenskt kulturliv.

Nedmonteringen av folkhögskolan är ett tecken på en försvagad demokrati. Vi har fått och får statsbidrag på grund av fyra uttalade syften – det första av dem är att vårt uppdrag är att stärka och utveckla demokratin. De tre som följer är att bidra till att en mångfald av människor kan påverka sin livssituation och öka engagemang för samhällsutvecklingen. Vi får statsbidrag för att utjämna utbildningsklyftor, höja bildningen i samhället och att bidra och bredda delaktigheten i kulturlivet. Att så fullständigt ignorera de röster som höjts om en underfinansierad skolform är att avsiktligt önska den utveckling vår flytt är ett exempel på.

Vi tror fortfarande att vi som skola med ett kristet samfund som huvudman har en unik roll att fylla. Har du en folkhögskola i din närhet – lär känna den! Har du politiker i din närhet som du kan påverka? Låt folkhögskolan bli en fråga i nästa års val!