När jag kom till gudstjänst i Knutbygården en oktobersöndag 2004 kände jag mig välkomnad. Gospelmusiken var medryckande, unga människor log mot mig. Jag blev kvar i fem timmar för samtal med pastorerna Peter Gembäck, Urban Fält och Åsa Waldau. Jag förklarade då vad det är i deras uttalanden och beteenden, som vi ute i samhället reagerar mot.
Helge Fossmo hade sagt att han sju gånger drömt att hans första fru skulle dö. Åsa Waldau sa att hon tagit detta som ”varsel”, att det var förutbestämt att hustrun skulle dö.
Jag underströk att med mina yrkeserfarenheter lät detta som tvångsidéer av alarmerande slag. Kanske var Helge Fossmo psykiskt sjuk då? Jag tänkte på sektsjuka, när människor utvecklar ett andra jag och får dubbel identitet. Jag rådde Åsa Waldau att fråga yrkesmänniskor och inte lita på att egna infall är uppenbarad kunskap när det gäller så svåra saker.
Jag blev efter en stund klappad och kramad och uppfattade att vi var på väg att lära känna varandra vänskapligt. Pastor Peter Gembäck och jag bytte adresser.
Det blev ingen fortsatt normal kontakt mellan mig och församlingen. Dagarna efter mötet blev föräldrar till medlemmar uppringda och ställda till svars. Hade de haft kontakt med Rigmor Robèrt? Gruppen har ett Janusansikte som välkomnar med leenden men slår om i misstro mot den som kommit nära utan att bli ett med gruppen.
Vid flera tillfällen har jag påtalat för Knutbypastorer det märkliga i att en ledande krets om tolv, femton personer – redan två år innan mordet på den andra hustrun – fann det naturligt att tala om att hon snart skulle dö. Att så var fallet framgår av polisens förundersökning.
Jag har framhållit att Helge Fossmo och barnflickan då hade utvecklat störningar i sitt tänkande och sin empati. Men något hade gått snett även i ledarskapet som helhet. Jag har betonat hur grymt barnflickan behandlades av samtliga, inte bara av Helge Fossmo.
Förstår inte varje sund medmänniska att den deprimerade barnflickan blivit psykiskt sjuk när hon slog med en hammare mot sin sovande kamrats huvud? Ingen hjälpte henne till sjukhus. I stället blev hon utvisad, ensam i natten till landsvägen.
I kvällspress och ett nyhetsblad menar pastorer i Knutby Filadelfia att jag inte borde uttala mig om någon ledares sinnestillstånd. Jag har ju inte undersökt dem. Men i en förtroenderelation skulle jag ha tystnadsplikt. Att inte ha en klientrelation är själva poängen när man väljer att belysa vad som kan vara fel i ett ledarskap. Fel som gör människor illa. Annars skulle samhället hamna i ett sorts moment 22 för legitimerade yrkespersoner. Min uppfattning är grundad på att jag har lyssnat igenom många cd-skivor med pastorernas förkunnelser. Jag har lärt känna personer som lämnat församlingen, närstående och undrande medlemmar som är kvar. Jag har tagit del av polisförhör och rättegångar, domar i olika brottmål och intervjuer. Jag har samtalat med forskare som gör studier av Knutby Filadelfia. Jag har försökt hjälpa personer som farit illa av församlingen.
När pastorer från Knutby känner sig förföljda av mig beror det på att de månar om hemligheter. Redan 1999 förklarade Åsa Waldau sig vara Jesu brud och krävde att de som visste skulle hålla tyst. Till några sa hon att de skulle dödas av den helige Ande ifall hemligheten kom ut.
Så småningom erkände Åsa Waldau att hon sagt sig vara Jesu brud, men skyllde sin vanföreställning på Helge Fossmo. Hon hade inte kunnat motstå en så grandios självbild när han ”matat” henne med bibelord, tecken och bevisningar.
Här kommer man in på ännu ett problem i Knutbyledningen. Åsa Waldau kallas en stark ledare men är vad som i psykologin kallas ”jagsvag”. Hennes humör svänger med utbrott av ilska. Jagsvaghet betyder att ha en instabil identitet. Hård kritik eller mycket beröm gör att man börjar svaja.
Den som inte skiljer på fantasi och verklighet mår inte bra av bara medhåll. Den ledande gruppen utsätter nu Åsa Waldau och församlingen för risker igen när de fortsätter att hemligen kalla henne ”drottning Tirsa”, och fortsätter leken att hon är Jesu brud. Jag och andra har denna höst fått se oroande följder av detta.
Åsa Waldaus önskningar gäller för Guds ordningar i Knutby. Utåt ska medlemmarna förneka den läran. Man hänvisar till att Jesus förbjöd lärjungarna att säga att han var Messias.
De flesta medlemmar i Knutby har dock svårt att ljuga. De drar sig från anhöriga och gamla vänner för att slippa narras. Men några har vant sig vid att ljuga om ändamålet helgar medlen.
Några har länge önskat att det ska bli slut på hemlighetsmakeriet och dubbellivet i församlingens ledning. Medlemmar söker sig ut.
Unga medlemmar har tyckt att det är spännande med Åsa Waldaus annorlunda förkunnelse och normer. Men med tiden har det blivit till problem. Knutbyförkunnelsen liknar skräckromantik med biblisk anknytning. Åsa Waldau talar som expert på djävulens planer och allas undergång. Samtidigt söker hon kändisskap i media.
När det i ett sammanhang har gått riktigt snett, när förtroende och makt missbrukats, måste både andliga och världsliga ledare ta sitt ansvar. Det går inte att – som i Knutby – skylla allt ont på den man själv har anställt och kallat sin högra hand.
Ledare som inte erkänner sina felsteg blir rädda att avslöjas. Och rädda ledare blir farliga. De vill ta kontroll över medlemmar som inte får kritisera eller berätta för andra. Men den som har felat ska ta ansvar, erkänna vad som gjordes fel och uttala ånger. Eller ta konsekvenserna längre och avgå.
Jag har några råd till Knutby Filadelfiaförsamling: Ställ inte upp på att be till Gud att det ska gå illa för andra människor. Säg ifrån till de ledare som uttalar förbannelser över andra. Ni talar om detta som ”andlig krigföring” men det kallas också svart magi. Det är skadligt för alla men värre för den som vill ont än för den som blir tillönskad olyckor.
Ta också avstånd från regeln om kvinnornas underordning och lydnad. Se inte Åsa Waldau som er mellanhand till Gud. Stå för vad ni och era barn behöver för detta behöver även de män som förvirrats.
Låt inte ledare pressa någon kvinna att bli ”böjd under sin man”. Delta aldrig mer i den otäcka mobbning av en medsyster som slutar med ”tukt”! Det är ett sjukt kollektivt beteende.
Och tappa inte modet om ni är ledsna. När en församling hamnat snett kan den som inte står ut bli föregångare. Och den som mår sämst kan ha kontakt med sanningen inom sig. Ledningen i Filadelfia Knutby har erbjudits plats för kommentar, men har avböjt att svara.
Läs de senaste artiklarna om Knutby
Alla tidigare artiklar
