Vad kostar utvisningen av Ismat Musawi?

Ismat Musawi ska utvisas. Sverige förlorar en duktig arbetare, och en ung man som gjort sitt yttersta för att integrera sig i sitt nya land.

Ismat utbildade sig till stenhuggare på Göinge utbildningscenter i skånska Östra Göinge. Han var analfabet, men lärde sig snabbt svenska och började arbeta. Stenhuggare är ett bristyrke i Sverige och ett för bygden betydelsefullt arbete. Den svenska stenindustrin är stark i Göinge och den svarta graniten – diabasen – härifrån är världsberömd. Den pryder såväl Riksbankshusets fasad i Stockholm som Raoul Wallenberg-monumentet vid FN:s högkvarter i New York.

Som ensamkommande 16-åring byggde Ismat upp ett nytt liv i Sverige efter sex år på flykt. I dag är han 26 år, har fast arbete och är välintegrerad i lokalsamhället. Ismats chef, Eric Lundmark, har två gånger intervjuats – i Sveriges radio P4 Kristianstad och Tidningen Näringslivet – och berättar om en uppskattad anställd med stort stöd från sin arbetsplats. Ismats lärare Kai Marklin minns en mycket trevlig och bra elev. Han betonar ordet mycket.

Ismat tillhör folkgruppen hazarer, som är förföljda i Afghanistan. Oftast tillhör hazarer shia, en minoritetsgren av islam. Talibanerna har länge förföljt och mördat människor som inte delar deras tro, en extrem variant av sunni-islam. Detta är inga nyheter någonstans i världen. Migrationsdomstolen anser det dock inte bevisat att Ismats liv är i fara även om han är hazar.

Men det är värre än så. Ismat är inte längre muslim, vilket påverkar hans framtida liv i Afghanistan så allvarligt att han inte kan återvända. Talibanerna anser det vara en oförlåtlig synd att lämna islam. Straffet är döden. I en intervju i Sveriges radio P4 Kristianstad från 2 maj säger Ismat att han fruktar för sitt liv om han utvisas till Afghanistan och att han har levt som svensk i tio år.

Afghanistan är ett otryggt land. UNHCR varnar för att hundratusentals utvisade afghaner nu tvingas tillbaka till ett liv med små möjligheter att hitta ett arbete, utbilda sig och röra sig fritt och äskar om 75 miljarder till bistånd. Den 26 mars rapporterade World Food Programme på sin hemsida att nära en tredjedel av befolkningen behöver akut hjälp med förnödenheter för att inte svälta ihjäl.

Migrationsverkets bedömning är skälet till Ismats utvisning, men beslutet hade inte kunnat fattas om inte politiken banat väg. Redan 3 november 2019 skrev SVT i en artikel att över 1000 afghanska barn väntade på utvisning från Sverige, trots att FN samtidigt rapporterade om ökat våld i Afghanistan. Andra länder i Europa stoppade utvisningar till Afghanistan av säkerhetspolitiska skäl, men Sverige fortsatte. När de inte kunde genomföras levde människor i förvaret. Frågan är ännu aktuell för alla partier som vill driva en human flyktingpolitik.

Vatikanen uppmanade Sverige att respektera samvetsfrihet

En sittande regering har ansvar för Migrationsverkets riktlinjer. De långa handläggningstiderna har påverkat beslutet om Ismats utvisning, och sådant har Migrationsverket ofta kritiserats för. En rimligare handläggningstid hade betytt möjligheten att ansöka om arbetstillstånd och uppehållstillstånd, då Ismat är självförsörjande. Men avslaget kom efter den 1 april, då lagen ändrades och möjligheten till spårbyte togs bort.

Kanske hade det kvittat; lagen gäller retroaktivt och därmed kan giltiga tillstånd upphävas för dem som tidigare fått asylavslag. Retroaktiva lagar är ovanliga – det är svårt att garantera rättssäkerheten. Lagen om avskaffande av spårbyte innebär ju att människor som har alla dokument på att de får arbeta och bo i Sverige – och redan arbetar och betalar skatt – nu kan avvisas i efterhand. Obegripligt nog röstades lagen igenom på bred front.

Tidöpartierna menar sig värna om både ekonomi och trygghet. Svenskt Näringsliv har publicerat flera artiklar om svårigheten att hitta svensk arbetskraft och hur den nya lagen slår negativt mot flertalet branscher. I stället för att behålla lagen om spårbyte, som gynnar både den enskilde och Sveriges ekonomi, har man ändå valt att avskaffa den. Till vilken nytta?

Enligt vandelsutredningen ska ett gott uppförande i samhället påverka utsikten att få stanna i Sverige. Lagändringen motsäger detta. Den som kämpat, integrerat sig och betalar skatt till staten kan ändå utvisas. Etablering i samhället var visst inte viktigt ändå.

Sverige behöver en migrationspolitik med möjlighet att få stanna om man etablerat sig i samhället. Det vore i linje med vad politiker oavsett färg säger sig vilja ha – om det inte bara är tomma ord.

Vi är många med frågor. Hur mycket pengar har Sverige att lägga på att först utbilda människor och sedan, när de betalar skatt till samhället, utvisa dem? Vad är ett människoliv värt? För Ismat Musawi, som har ett tydligt skyddsbehov, är svaret klart: Det kostar livet att bli utvisad.

Vi som är lärare undrar främst: Vad ska vi säga till våra elever som vill kämpa för sitt nya liv i sitt nya land när vi ses nästa gång?

Iransk agent sade sig vara konvertit: ”Han spelade sin roll bra”

Thérèse Söderström, artikelförfattare och gymnasielärare i religionskunskap

Kai Marklin, yrkeslärare

Caroline Österberg, studie- och yrkesvägledare

Lena Sjöstrand, studie- och yrkesvägledare

Katy Wadbro, biträdande rektor

Elin Nyman, förstelärare Introduktionsprogrammen

Ljubica Stanisavljevic, förstelärare Introduktionsprogrammen

Andreas Hügard, verksamhetsutvecklare

Kathrine Petersson, administratör gymnasieskola

Marie Lövquist, vaktmästare

Agneta Holmer, specialpedagog

Anna Hjalmarsson, socialpedagog

Helen Svensson, kurator

Stig Karlsson, yrkeslärare

Susann Nilsson, yrkeslärare

André Pamp, yrkeslärare

Sandra Blixt, yrkeslärare

Svenna Mankel, instruktör

Göran Olsson, gymnasielärare

Jeanette Joelsson, gymnasielärare

Malak Mourad, gymnasielärare

Johan Falk, gymnasielärare

Rebecca Persson, gymnasielärare

Annika Emilsson, gymnasielärare