Ledare
Som kristen måste man inte vara för en generös flyktingpolitik
Erik Helmerson: Men det spridda föraktet för invandrare är svårt att förena med tron
Sverige tog ansvar: Hyllie, Malmö, hösten 2015.
Johan Nilsson/TT
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Migrationsminister Johan Forsell (M) har helt rätt i en av sina kommentarer om den kristna protesten mot regeringens invandringspolitik. ”Jag välkomnar att det finns ett engagemang kring migrationspolitiken. Det är bra att det finns en levande debatt”, säger han till Dagen.
Frikyrkornas öppna brev till Forsell har fått fler än 4 000 underskrifter. De kräver att etablerade invandrare ska få stanna i Sverige, att de permanenta uppehållstillstånden åter ska bli norm och ett stopp för förslaget att kunna återkalla dem.
”Den textsamling som är kristendomens kanon, Bibeln, är mycket tydlig med att respekt för migranter inte är förhandlingsbart”, skriver de och hänvisar till 3 Mosebok: ”Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv …”
Just detta Bibelstycke används ofta av kristna som förespråkar generös flyktingpolitik. De hänvisar också till den heliga familjens flykt till Egypten.
Kristna som är för en restriktiv politik poängterar å sin sida gärna att Josef, Maria och Jesus återvände från Egypten så snart kung Herodes var död och faran var över.
Det är talande. En kristen måste inte tycka vare sig det ena eller andra om flyktingmottagandet. I ett land som Sverige, som i decennier tog ett extremt stort ansvar för världens flyktingar, är det inte moraliskt fel eller okristligt att tills vidare vilja begränsa antalet asylinvandrare, och förespråka andra sorters hjälp till nödlidande.
Det viktiga, det kristliga, ligger i hur vi ser våra medmänniskor.
Däremot begriper jag inte hur någon som kallar sig kristen kan delta i den hets och raljans mot flyktingar, den demonisering av inte minst muslimer som så många ”debattörer” tycks njuta av. Eller hur man kan avstå från att protestera mot den.
Det är svårt att se den kristna kärleken i att samlas på X och håna individer som flytt från förföljelse och förtryck. Eller i att håna andra för att de inte har samma åsikter som man själv.
Det viktiga, det kristliga, ligger i hur vi ser våra medmänniskor, hur vi talar om och med dem. Det gäller både flyktingen och den politiska motståndaren.
