Debatt | Tacksamhet
Är tacksamhet en bortglömd dygd?
I dagens svåra tider vänder sig allt fler till kyrkan, och nu när det händer har kyrkan en viktig uppgift: att påminna oss om vikten av tacksamhet, skriver Lou Rehnlund.

Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Vad innebär tacksamhet? Vi tackar, kanske slentrianmässigt av artighet, när någon håller upp en dörr åt oss eller hjälper oss med något. Men innerlig tacksamhet, hur ofta upplever vi det?
Tacksamhet har funnits lika länge som människan, och nämns i alla religioner och kulturer. Flera kända filosofer förespråkade tacksamhet, där några har liknat det vid ett socialt kitt som fungerar som en ryggrad i det mänskliga samhället. Marcus Tullius Cicero, som levde cirka 100 år före Kristus och kanske var den mest begåvade politikern under sin samtid, menade att tacksamhet inte bara är ”den största dygden”, utan också ”modern till alla andra återstående dygder".
Lucius Seneca, som verkade strax innan Jesus födelse, var en romersk författare, filosof och politiker som rankade otacksamma människor i samma kategori som ”tjuvar, våldtäktsmän och äktenskapsbrytare”. På 1700-talet skrev Adam Smith att tacksamhet var avgörande för att upprätthålla ett samhälle. Han var en brittisk nationalekonom och moralfilosof som brukar räknas till en av dem som lade grunden för den moderna samhällsekonomin och kallas ibland liberalismens fader.
Den samtida filosofen, historikern och nationalekonomen David Hume menade att ”av alla brott som mänskliga varelser kan begå, är det mest fruktansvärda otacksamhet”. Hume anses vara en av de viktigaste gestalterna inom den västerländska filosofins historia, och en av upplysningstidens mest betydelsefulla tänkare.
Det som avgör vår livskvalitet beror på vilket vi fokuserar mest på: ljuset eller mörkret.
Hur är det i vår tid? Lever vi i ett samhälle som ger utrymme för tacksamhet, eller är det en bortglömd dygd? Sverige är sekulariserat, sägs det ju ofta, och ett skäl till sekulariseringen kan vara att vi under flera decennier haft det så bra. ”När faran är över är Gud glömd”, sa någon. Och visst är det så: när vi är fullkomligt maktlösa och ingen hjälp finns att få, då finns Gud. Men när faran väl är över, har vi snabbt glömt det och i stället för att känna tacksamhet, ser vi befrielsen som en slump.
I dagens svåra tider vänder sig allt fler till kyrkan, och nu när det händer har kyrkan en viktig uppgift: att påminna oss om vikten av tacksamhet. Men varför är det så viktigt att vi känner tacksamhet?
Jag har läst hundratals internationella forskningsstudier om tacksamhet, som alla visar på tacksamhetens positiva effekter – en kraft som kan förändra våra liv. Något forskarna är eniga om är att tacksamhet förbättrar våra relationer. Inte bara kärleksrelationer, utan även relationerna till dina vänner, barn och familj. För när vi kommer i kontakt med känslan av tacksamhet, utsöndras våra lyckohormoner som i sin tur påverkar ett flertal funktioner i kroppen. Därför kan tacksamhet inte bara göra dig gladare, utan också friskare. Forskning visar nämligen att tacksamhet inte bara leder till förbättrad psykisk hälsa med minskad depression och ångest, bättre sömn och stärkt motståndskraft mot utmaningar i livet. Tacksamhet har även en positiv inverkan på fysiska tillstånd som inflammation, diabetes och hjärt-kärlsjukdom.
Kanske tänker vi att det är svårt att vara tacksam såsom världen ser ut i dag, men inget blir bättre av att vi inte känner tacksamhet. Vi kanske inte kan förändra allt, men vi kan alla förändra något. Om vi vill göra något litet för att förbättra världen omkring oss, kan vi fråga oss vad vi är tacksamma för i dag.
Det som avgör vår livskvalitet beror på vilket vi fokuserar mest på: ljuset eller mörkret. Det vi har eller det vi inte har. Båda existerar samtidigt: bristen och överflödet, men om vi ständigt har fokus på det vi saknar, kommer vi att leva hela livet i missnöjdhet.
För några år sedan höll jag en tacksamhetsworkshop för en grupp hemlösa män och kvinnor med tung psykisk ohälsa. Sällan har jag träffat människor som hade så nära till tacksamhet: En för att han fick sova i ett företags port när det var som kallast ute. En annan för att hon hade blivit drogfri. De som hade allra minst, var som mest tacksamma.
Tänk om kyrkan kunde bli ett tacksamhetens hus – en plats där vi är i tacksamhet. För tacksamhet kan vi alla känna, oavsett vad vi tror på. Det är en känsla som förenar människor och som forskningen kan verifiera ger många positiva effekter. En känsla där andlighet och vetenskap möts.
Vad är du tacksam för? Är det svårt att komma på något, går det alltid att reflektera över alla människor som bidrar till våra liv, utan att vi kanske tänker på det: kassapersonalen i mataffären som jobbar helger och kvällar för att vi ska kunna äta. Busschaufförerna som går upp innan vi vaknat för att vi ska komma till jobbet. Och tänk på all sjukvårdspersonal som arbetar dag och natt för att hjälpa oss.
Eller fråga familjen vid middagsbordet i kväll vad de är tacksamma för. Dela dagens tacksamhet med dina barn när de ska lägga sig och be din partner berätta vad han eller hon är mest tacksam för, innan ni somnar.
Låt oss berätta ofta för vår omgivning vad vi är tacksamma för. Om vi alla gör det, kommer vi att se många positiva förändringar både i våra egna och andras liv. För tacksamhet smittar!