Hbtq-tavlan Paradiset är en hyllning till kärlek, sexualitet och omsorg

Elisabeths Ohlsons tavla vänder på ordningar och utmanar normer. Tavlan visar en ny och inkluderande framtid, skriver Sofia Tunebro och Helena Myrstener.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

I S:t Pauli kyrka firades en historisk första advent. I mässan invigdes verket Paradiset av bildkonstnären Elisabeth Ohlson. Kyrkorummet präglades av nåd, förlåtelse, upprättelse och kärlek.

Vi sträckte fram vår hand i tillit och vi mättades av bröd och vin. Vi utmanades och delade liv.

Mässan fick nya perspektiv genom det konstverk som såg på oss från altartavlans högra sida. Teologin landade i våra kroppar i mötet mellan konsten, ordet, tolkningarna, erfarenheten, frågorna, rummet och Guds heliga Ande som bar oss ut ur kyrkan och in i framtiden. Framtiden som vi fått en glimt av i mässan och som vi vill vara med och bygga.

Det är viktigt att förtydliga att Paradiset inte utgör altartavlan i S:t Pauli kyrka, utan kompletterar den stora altartavla som funnits i kyrkan sedan 1882 och som föreställer Jesus på förklaringsberget. Paradiset är placerad på en läktare vid sidan om altartavlan eftersom vi vill att alla gudstjänster ska ske inför samma bilder. Det är lika viktigt för oss som det var för Biskop Åke Bonnier 2013. Bilderna samtalar med varandra och altartavlan får nytt liv.

I Paradiset, och genom sitt konstnärskap, vänder Elisabeth Ohlson på ordningar och föreställningar. Hon utmanar normer. På ett humoristiskt, mångtydigt och skarpsint sätt leker hon med olika tolkningar. Hon presenterar i sin bild en ny och inkluderande framtid. Detta missar Joel Halldorf i sin ledare. Han ser tavlan som ett direkt återgivande av bibeltexten. Han ser dogmatik, vi ser en tid när Kristus ska komma åter i härlighet och innesluta allt.

Läs också Elisabeth Ohlson: Modiga kvinnor hängde upp min tavla - konservativa män vill ta ner den
 

I Paradiset spelar homosexuella, bisexuella och transpersoner alla roller. Individerna står stolta, vackra och självlysande. De tar plats och breder ut sig i den berättelse som ofta används mot HBTQ-personer.

Paradiset är en hyllning till glädje, kärlek, sexualitet och omsorg. Bilden upprättar både människan, djur och natur. Det är en framtidsvision av en värld vi ännu inte sett där med Livets träd i centrum. Ormen ter sig som allt annat än listig och förslagen. Hon ler i glädje över att få vara med. Ingen är förbannad, alla är inneslutna.

Joel Halldorf påstår att Paradiset går emot kyrkans teologi. Han skriver att transkvinnan i den ormskinnsmönstrade klänningen i trädet är ”vägvisare”. Självklart är det Kristus som läker, helar och förvandlar. Den Kristus som framträder på altartavlan.

Om vi höll fast vid en biblicistisk tolkning av berättelsen i 1 Mosebok skulle vi inte ha samkönade vigslar i Svenska kyrkan. I den läsningen finns ingen plats för varken homosexuella par (finns det ens plats för kvinnas människovärde?) eller en nyansering av naturens och jordens tillstånd och roll. Kunskap är av ondo och Gud förvisar människan. Hur kan kunskap som befriar människor vara av ondo? Om vi inte vågade ställa frågor till den västerländska teologin alltsedan till exempel Augustinus, skulle kvinnan och ormen för alltid vara förbundna med varandra och sexualiteten skambelagd.

Läs också Tas bort eller hänga kvar? Nu är beslut fattat om kontroversiella hbtq-tavlan

 

Vi bygger mycket sällan nya kyrkor, vi brukar dem vi har. Kyrkorummet är ett rum som behöver förnyas. Detta för att inte stå i vägen för Guds närvaro mitt ibland oss. Guds ständiga skapande. Teologins riktning är framåt. Om den inte vore det, skulle den vara död och blott och bart tradition. Gud visar att vi inte är övergivna, vi är inte förvisade.

I ett av Svenska kyrkans 3 700 kyrkorum i Sverige hänger nu Paradiset av Elisabeth Ohlson.

Vad finns det mer som pryder alla dessa väggar runt om i landet? Låt oss ställa lika många frågor till övrig kyrkokonst som vi gör till Paradiset. Låt oss lyfta fram dem, tolka, ifrågasätta och använda i samtal och predikan. Låt dem snubbla över varandra och vara mångfacetterade. Kritisera och skapa nytt! I konst och kultur kan vi ana Gud.

Det är inte primärt för dig, Joel Halldorf, som vi hängt upp Paradiset – det är för dina barn, barnbarn, syskon, kollegor, församlingsbor och medmänniskor som vi hängt upp den. Sekundärt är det även för dig. Om en av oss befrias så befrias vi alla.

Nu fortsätter vi att bygga den kyrka som är sann befrielse för hela mänskligheten. Där vi är inkluderade och älskade.

Varmt välkommen att fira mässa i S:t Pauli kyrka!

Sofia Tunebro, präst och arbetsledare i S:t Pauli kyrka

Helena Myrstener, präst i S:t Pauli kyrka

Debattartikeln inkom till Dagen före pressmeddelandet om att altartavlan flyttas från kyrkorummet.

 

Läs också Joel Halldorf svarar: Debatten handlar inte om förakt mot hbtq-personer

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (100%)
  • Vet inte (0%)

259 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Bethel church
Ta emot inspiration från karismatiska förnyelserörelser, men fånga också upp de varningssignaler som finns. Bilden: Bill Johnson undervisar på bibelskolan i Kalifornien.
Foto: Christopher Visser
Foto: Christopher Visser