Debatt | religion i skolan
Samtala om religion i skolan – för demokratins skull
Ju mer multireligiöst vårt samhälle blir, desto viktigare blir skolans roll när det kommer till att möta elevernas tankar, skriver Linnea Lindquist.
I en skola där elever med olika livsåskådningar sitter i samma klassrum är det inte bara en fråga om undervisning. Det är kärnan i skolans demokratiska fostran, skriver Linnea Lindquist.
Viktoria Bank / TT
Den första frågan jag får när jag möter nya elever handlar om huruvida jag är kristen eller muslim. Barn har, precis som vuxna, ett behov av att placera människor i ett fack. När jag svarar att jag inte tror att det finns någon Gud blir de förvirrade. Jag är ofta den första personen de möter som inte är religiös. Dessa möten leder ofta till spänstiga samtal. När jag undervisar i ämnet religion brukar jag inleda med att säga att det är lika rätt att anse att det är människan som har skapat Gud, som att tro att Gud har skapat människan. Det är alltid några elever som börjar skratta, som ser förvånade ut, blir arga eller frågar vad mina föräldrar säger om att jag inte tror på Gud.
När jag möter elever som inte tror på mig när jag berättar att judendom, kristendom och islam faktiskt har en hel del gemensamt brukar jag berätta om Umayyaderna i Damaskus. Jag kommer aldrig att glömma mitt första besök i Damaskus gamla stadsdelar. På raka gatan, som omnämns i Bibeln, ligger Ananias kyrka där Saul döptes till Paulus. Två kvarter från den lilla kyrkan står en av världens äldsta moskéer, Umayyadmoskén. Under många år var moskén hälften moské, hälften kyrka, innan Umayyaderna omvandlade hela byggnaden till moské. De lärde tvistar om vilken ersättning de egentligen fick men troligtvis någon form av ekonomisk ersättning samt mark för att uppföra nya kyrkor. Trots att det är en moské ligger reliker av Johannes Döparen i evig vila intill bönerummet vilken gör Umayadmoskén till en viktig plats för kristna.
