Vems röst ska väga tyngst – medlemmarnas eller ledarnas?

Hur leds frikyrkoförsamlingar i Sverige i dag, och på vilka teologiska grunder har man valt den ledarskapsmodellen? Jag funderar över dessa frågor när jag på en del håll ser en ny sorts församlingsledarskap växa fram, en där ett pluralistiskt ledarskap med ”en ledare bland ledare” lyfts fram, en modell som på flera sätt skiljer sig från den som varit – och fortfarande är – frikyrklighetens vanligaste organisationsform: den föreningsdemokratiska modellen.