Ingenstans ska judar få slappna av och leva i fred

Erik Helmerson Erik Helmerson

Ledarskribent på Dagen

Söndagens massmord i Australien var ett tydligt antisemitiskt dåd, troligtvis med islamistiska motiv. Som sådant har det likheter med Hamas terrorattack den 7 oktober 2023. Det riktades mot civila, försvarslösa judar som samlats för en glädjestund. Och det skedde också, påminner Christer Sfeir i SvD, på en dag som inte bara var invigningen av den judiska högtiden chanukka utan också på det datum då Hamas bildades, den 14 december. 

I skrivande stund är 15 människor döda, inklusive en av gärningsmännen. Ett 40-tal vårdas på sjukhus, däribland barn och poliser. Vid den här typen av terrordåd är det förstås viktigt att lugnt slå fast att kollektivt skuldbeläggande alltid är förkastligt. Det var inte gruppen muslimer som utförde massmordet. En muslimsk man utmärkte sig också med ett hjältedåd, rättmätigt spritt över världen, när han avväpnade en av gärningsmannen.

Med det självklara sagt: Det finns andra gruppmekanismer att granska och klandra. Uppgifter på måndagmorgonen gör gällande att de två attentatsmännen, far och son, ska ha svurit trohet mot terrorgruppen IS. Enligt det australiska nyhetsbolaget ABC ska det också ha funnits IS-flaggor i männens bil.

Erik Helmerson: Det var länge sedan man kunde säga ”aldrig mer” om judehatet

Den våldsbejakande islamismen är ett gissel som fortsätter att sprida skräck över världen. Moderata muslimer måste kliva fram och tydligare bekämpa alla dem som i religionens namn predikar och utför våld. Alla länder, även demokratier som Australien och Sverige, har all rätt att tillgripa det våld och den skarpa lagstiftning som krävs för att skydda sig mot dessa religiösa mördarsekter.

Efter den 7 oktober och kriget i Gaza har retoriken trappats upp inte bara mot Israels politik utan mot judar i stort – även om man gärna använder luddiga begrepp som ”sionister”. Det är skrämmande att ta del av hur långt antisemitismen har fått gå just i Australien utan att regeringen satt ner foten. Enligt den judiska gruppen Executive council of Australian jewry har man bokfört fler än 3 700 antijudiska ”incidenter” sedan 7 oktober 2023. Det är fem gånger högre än motsvarande siffror under årtiondet före Hamas terrordåd. 

Allt fler studier visar hur de antisemitiska uttrycken ökar även i Sverige. Så sent som på måndagen kunde Dagen rapportera att de polisanmälda hatbrotten med antisemitiska motiv nästan fördubblats på två år. 

Varför Brå, som ansvarar för studien, beskriver den 95-procentiga ökningen som att de antisemitiska brotten ”ökat något” är en märklighet som myndigheten hittills misslyckats med att förklara.

Också svenska debattörer har gått så långt som att uttrycka förståelse och acceptans för Hamas, en antidemokratisk, våldsdyrkande, kvinnohatande och judehatande mordmaskin. Också svenska demonstrationer fortsätter att släppa igenom slagord och plakat som mer eller mindre tydligt trampar över från legitim kritik av kriget till klassisk antisemimism.

Ord spelar roll, brukar man påpeka. Om 7 oktober var en legitim akt i ”självförsvar mot sionister”, som framförts – vad var då Bondi beach i Sydney? Den globala propalestinska rörelsen har ett stort ansvar att välja sina ord, sitt skuldbeläggande. I dag hade det varit välgörande med starka fördömanden av massmordet i Sydney från profilerade propalestinska aktivister som Greta Thunberg, Athena Farrokhzad eller Kajsa Ekis Ekman.

Australiensiska och svenska judar har inget ansvar för krigshandlingar på Gaza, lika lite som vanliga svenska muslimer är medskyldiga till de terrordåd som fortsätter att hålla världens judar i skräck. 

Inte ens på en solig strand, på vad som borde vara en dag av stor glädje, får de fira återinvigningen av templet då Gud genom sitt mirakel lät ljusoljan räcka i åtta dagar.

Frida Park: Israel och Gaza behöver mer än ensidiga klockringningar