Debatt
En omsorgskatalog behövs
I rädsla för att falla in i gamla fördömande mönster vågar vi inte säga ifrån när något är fel. I stället har självutlämnandet blivit vår tids gladiatorspel, skriver Hanna Möllås i en kommentar till fredagens debattartikel om synen på synd i svensk kristenhet.
Självutlämnandet har blivit vår tids gladiatorspel. Människor berättar öppet för allmänheten i radio, tv och sociala medier om sin otrohet, sitt missbruk och sina problem. Publiken används som en terapeut eller biktfader, men utan de ramar som bör finnas, skriver Hanna Möllås.
Darko Bandic, TT
I sin artikel om synden (Dagen 10 juli) gör Rebecka Söderbladh och Leif Carlsson en träffsäker analys av dagens kristenhet. Utifrån denna granskning av hur vissa pastorer angriper synden som begrepp får jag en del svar på mina egna frågor om vad som händer särskilt i synen på ledarskap. Jag dryftade detta med min handledare på familjerådgivningen i Jönköping, Jan Berggren. Efter att jag lagt fram mina funderingar sa han eftertänksamt: "Du talar om hur omsorgen offras på toleransens altare."
