Björn Cedersjö skriver (Dagen 4 maj) att det kanske är dags att börja avveckla ordet "frikyrklig". De teologiska kännetecknen för frikyrkan är inga problem för Cedersjö. Det är tre sociologiska argument som han använder mot begreppet frikyrka.
Argumenten utgår från den dåliga klang som begreppet har fått i det offentliga rummet. I vilken generation blev frikyrkliga rädda för fördomar? Det är alltså inte på grund av teologiska förändringar som Cedersjö vill överge begreppet utan sociologiska. Vänder man sig emellertid bort från en sociologisk definition till en teologisk menar jag att det öppnar för en större förståelse för den frikyrkliga traditionen.
Cedersjö skriver att de teologiska övertygelserna i frikyrkan i dag också är något som han finner i andra kyrkor. Ser verkligen de lutherska, den katolska och de ortodoxa kyrkorna på samma sätt på den personliga omvändelsen, den troende gemenskapen, synen på allas rätt till att utlägga skriften och den troende gemenskapens skillnad i förhållande till världen? Jag menar att det inte är så. Alla de punkter som den frikyrkliga traditionen traditionellt försvarat har fortfarande ett innehåll som är unikt för den.
I ett internationellt perspektiv ter sig faktiskt Cedersjös argument en aning märkligt. För en dryg månad sedan satt jag med på en terminslång kurs på Duke Divinity School som hade titeln "Free Church Theology". Frikyrklig teologi är för ett av de främsta universiteten i USA en given teologisk kategori. Det är inte samma självklarhet i Sverige, men teologiskt är det flera samfund i Sverige som visar stora likheter med den internationella definitionen av frikyrklig teologi. Jag är mot bakgrund av detta en av dem som med stor iver försvarar den frikyrkliga teologin som ett viktigt bidrag i det ekumeniska samtalet. Vid en närmare analys är det alltså inte korrekt att hävda att det arv som frikyrkorna i sina församlingar förvaltar nu också delas av de andra kyrkorna.
Den frikyrkliga teologin bygger på att kyrkan är ett annat folk, med ett missionsuppdrag till världen. Den strävar efter att vara fri från andra makter. Ofta har detta tagit sig i uttryck i en frihet från stat. Är det inte därför tvärtemot vad Cedersjö menar enormt viktigt i vår tid, när också Svenska kyrkan har kapat banden till staten, att det frikyrkliga arvet får höras i det ekumeniska samtalet? En frikyrklig teologi menar jag i sin teologiska tradition har förutsättningar att hantera mångfald och pluralism som är viktiga att ta vara på. Frikyrklig teologi har enormt goda förutsättningar för framtiden. Om den blir riktigt frikyrklig vill säga.
Det finns goda skäl att argumentera för att ett antal sinsemellan olika kyrkor men med vissa gemensamma teologiska drag kan benämnas som frikyrkliga. Betrakta den som en tradition vid sidan av andra kyrkliga traditioner. Detta för att öka förståelsen för kyrkor som betecknas som frikyrkliga.
Det är naturligtvis inte möjligt att säga att allt frikyrkan sagt och gjort är bra. Precis som andra kyrkorna har problematiska delar i sin historia har frikyrkan det. Frikyrkan är varken bättre eller sämre, men annorlunda. Och för att förstå på vilket sätt den är annorlunda är det viktigt att göra den teologisk rättvisa. Det är inte alldeles säkert att alla de samfund som i Sverige beskrivits som frikyrkliga i fortsättningen skulle placeras där om den teologiska definitionen fick företräde framför den sociologiska.
