Varför, Daniel Grahn? Under hela din tid som chefredaktör så har Dagen utvecklats mycket positivt. Ni har sakligt och nyktert vågat rapportera om sådant som förr försökte tigas ihjäl. Och ni har tagit tydlig ställning även i komplicerade frågor utan att gå för långt. Även efter Knutbytragedin var Dagen, tillsammans med TV4 av alla medier, de som höll balansen bäst.
Nu är det dock tydligen häxjakt som gäller. Jag har inga problem med att ni granskar irrläror och konstigheter i Knutby, på samma sätt som ni faktiskt gör med andra tendenser bland kristna, apostlarörelsen till exempel. Men när jag läser din ledare den 25:e november och vissa artiklar på nyhetsplats i samma tidning, så blir jag ledsen. Knutbyförsamlingen ska brännmärkas, krossas och upplösas i intet, är det ditt mål?
Varför just Knutby? Varför inte Märsta med deras ledardogm? Varför inte tv-kyrkorna i USA med deras självberikande predikanter? Varför inte katolska kyrkan med deras Mariakult? Varför inte den svenska lutherska kyrkan, vars ledarskap inte tror på någonting utom kärlek?
Jag är inte intresserad av att försvara dumheter som Tirsaprofetian. Fortsätt att granska, även Knutby. Men gärna aktuella läror, och utan att ta heder och ära av människorna bakom. För ledarartiklar som den aktuella kan bara få en av två effekter: Antingen tränger du ihop dem ännu mer – och då blir de en sekt också om de inte var det. Eller så skapar du ett antal andliga lik av ärligt sökande människor.
Roland Hyving,Örnsköldsvik
Fossmo ingen trovärdig källa
Jag tycker att det verkligen var botten av Dagen att använda Helge Fossmo som någon slags expert på Knutby. Det han är dömd för plus det han själv erkänt tycker jag visar på att han är en mytoman och manipulatör av stora mått. Nu verkar det som om Dagen är det nya offret som ger honom en helsida att uttrycka sina åsikter.
Alla människor har rätt att bli hörda men Helge har redan fått tillräckligt utrymme i media. Journalistik borde väl vara att välja källor som har viss trovärdighet. Jag tycker att Dagen i och med detta har sällat sig till någon slags oseriös hetsjakt på enskilda som aldrig bett om att bli offentliga personer, och till detta visat oerhört dåligt omdöme. Skäms.
Kurt Lundgren,Göteborg
Dagens mål är inte att krossa medlemmarna i Knutby
Roland Hyving sätter fingret på en av Dagens största utmaningar. Hur mycket, och på vilket sätt, ska tidningen granska kristenheten? Hur analyserar vi ledarskap och läror utan att ta kål på goda initiativ och djärva entreprenörer?
Av flera tusen artiklar varje år är det färre än 50 som är mer kritiskt granskande mot fenomen i församlingar och kyrkor. En del vill se Dagen gräva ännu mer. Andra har fått mer än nog av bekymmer i kristenheten, och framför allt vill man inte läsa om dem i sin tidning.
En och annan troende menar att det är oandligt att ifrågasätta en stor ledare, att kallelsen från Gud gör dem mer eller mindre immuna mot frestelser. En ”riktigt” kristen tidning ska endast välsigna och uppmuntra, menar man. Oenighet och öppen kritik är av ondo. Eventuella korrigeringar ska ske bakom kulisserna, inte i tidningens spalter.
Riskerna med detta synsätt är:att vi gör vissa kristna ledare ofelbara och oantastliga.att målen helgar medlen, och att enskilda människor kommer i kläm.att stora ledare endast tar intryck av kolleger som välvilligt hejar på.att korrigeringarna uteblir, ledaren isoleras och folk pratar bakom ryggen.att kvaliteten på en verksamhet bedöms efter kvantiteten på omvändelser och insamlade medel.att kritiken till slut avslöjas i sekulär press, och skadar trovärdigheten för alla kristna.
De flesta av oss är överens om att tidningen ibland måste omfatta sådant som är mindre smickrade för kristenheten. Oenigheten kan gälla omfattning och bedömningar, rubriker och layout.
Så till fallet Knutby. Kritiken mot församlingen kommer efter vädjan från släktingar och vänner till medlemmar. Vårt mål har inte varit att krossa församlingen. Tvärtom. Vi har efterlyst en oberoende haverikommission som granskar församlingen. Dels för att verkligen få en insiktsfull genomgång av skeendet, dels för att skydda enskilda medlemmar från oberättigad kritik och påhopp.
Samtidigt är vi tveksamma till den kultur som utvecklats i Knutby, och som dess ledare är ansvariga för. Det är inte sunt när kritik bemöts med anklagelser om demoner. Det är inte sunt när ungdomar bryter kontakten med sina föräldrar. Det är inte sunt när Guds namn missbrukas för att sära på relationer och få ihop andra. Det är inte sunt med en lära som pekar ut en enskild ledare som Jesu hustru.
Kurt Lundgren tycker vi ska skämmas för att vi lyssnat till Helge Fossmo. Vi har undvikit detta tills nu, väl medvetna om att han är dömd för allvarliga brott. I detta fall var vi tvungna att dubbelkolla vissa uppgifter kring Tirsaprofetian, och genom att efterfråga detaljer kunde vi få verifierat hur profetian använts i Knutby.
Knutby är ett speciellt kapitel som förtjänar tydlighet, framför allt på grund av dess alltmer sektliknande utveckling. När det gäller vissa andra rörelser, ledarskapsfenomen och teologiska strömningar blir det svårare. Allt behöver inte vara obibliskt. Här är journalistiken ett bra verktyg, där man kan låta olika sidor komma till tals och ställa kritiska frågor för att få svar.
Ledstjärnor för en trovärdig kristendom är öppenhet, ärlighet och tydlighet. Högprofilerade ledare måste alltid vara beredda på frågor och kritik. När kristna ledare vill strypa debatter, eller förhindra publicering reagerar vi starkt. Likaså när man ljuger, eller missbrukar sin position till att vinna personliga fördelar.
Ibland är detta en svår balansgång, men vi är fast beslutna om att detta måste vara vägen att gå. Allt annat är ännu svårare.
Daniel Grahn,chefredaktör Dagen
Läs de senaste artiklarna om Knutbysekten
Alla tidigare artiklar
