Debatt

Vi behöver räddas från ytligheten

LIVSMENING. Jag tror svensken saknar julen, den sanna julfriden! Här har vi kyrkor en stor uppgift att ge dem den tillbaka, skriver Daniel Röjås.

Anonym ung kvinna går längs julpyntad gata. Infälld bild på debattören Daniel Röjås.
Julfirandet i vårt land har blivit som en tavelram, vackert smyckad med glitter, men som ofta är helt tom inuti, skriver Daniel Röjås.
Publicerad

Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Sommaren och semesterperioden har precis nått sitt slut, och få vill väl på allvar börja tänka på december. Ändå vill jag nu, i god tid, uppmana till att mobilisera för evangelisation under advent och jul 2025. För få tider på året bär på lika stora möjligheter för kyrkan att nå människor med ett budskap som är svaret på det som många upplever att de saknar: julefrid.

Drömmen om den ultimata julen får varje år näring av reklamen som lockar på vår köpkraft. Knappt har håret torkat från sommarens bad innan ungdomarna knackar på dörrarna och frågar om beställningar av årets jultidningar. I september ställs på många håll julmusten och julgransbelysningen fram till försäljning, i november börjar julmusiken spelas på radio och i butiker och från första advent vadar vi omkring i ett hav av adventskalendrar och växande önskelistor från barnen.

Mitt i alla dessa kommersiella krafter som vill locka svensken att investera i den perfekta julstämningen kan ibland, i stunder av eftertanke, viktiga frågor hinna ikapp: Vad handlar egentligen julen om? Finns det ett ärende, ett budskap som riskerar att drunkna bland all mat och stress och paket?

Julen 1987 sjöng artisten Orup i låten ”Herregud”: Snön ligger vit, den ligger överallt. Den ligger som ett täcke så vi ser ingenting. Vi väntar på nån, nån som kan ge oss allt. Vi människor behöver faktiskt tro på någonting. Åh Herregud, Jesus Kristus. Vad är det här för värld som ni låter oss leva i? Åh Herregud, Jesus Kristus. Vi behöver er.

I dag ser jag en risk att till och med den kristna kyrkan och dess medlemmar tappar fokus på julens stora budskap om Guds kärlek till alla människor. Har också vi uppslukats av köphets och jakt efter stämningshöjare?

Julfirandet i vårt land har blivit som en tavelram, vackert smyckad med glitter, men som ofta är helt tom inuti. Vi har tappat bort själva motivet, anledningen till julen. Bilden av den sanna julen, av det ansikte som kan värma våra hjärtan och skänka oss en tro som bär, ser vi inte längre.

Jag tror svensken saknar julen, den sanna julfriden! Här har vi kyrkor en stor uppgift att ge dem den tillbaka. Att presentera Jesus ska vi förstås göra varje dag, året runt, men under julen ges vi ovanligt goda möjligheter att nå fram.

Vi lever i en tid som för många människor innebär mycket oro. Samtiden präglas av krigslarm, svält och klimatkris, men också av stor andlig hemlöshet. Många människor i vårt land har mer att leva av än tidigare, men mindre att leva för. Även i vår del av världen, där levnadsstandarden under decennier har varit hög, inser allt fler att det finns värden som inte kan köpas för pengar: kärlek, tillhörighet och meningsfullhet.

Därför är det angeläget att kyrkan ger Jesus-storyn vidare på ett sätt som gör evangeliet relevant för vår tid. Julevangeliet berättar om vägen som leder hem till den Gud som satsade allt för att nå varje människa. I det som är den egentliga grunden för vårt julfirande blir detta tydligt - berättelsen om hur Gud blev människa och föddes till vår jord (Luk 2:1-20).

Men i dag ser jag en risk att till och med den kristna kyrkan och dess medlemmar tappar fokus på julens stora budskap om Guds kärlek till alla människor. Har också vi uppslukats av köphets och jakt efter stämningshöjare?

Hur kan då advent och jul bli en period av inre förnyelse samt evangelisation som når ut och når vanliga svenska sökares hjärtan? Så att de som funderar över julens djupare innebörd och har frågor om Jesus möter en kyrka som är genomtänkt och beredd att svara "var och en som kräver besked om ert hopp"? Låt mig ge några förslag på hur vi skulle kunna möjliggöra detta.

1. Bjud in till angelägna gudstjänster mellan 1:a advent och trettonhelgen där julens evangelium i genomtänkta teman tydligt adresserar vår tids existentiella och andliga hunger.

2. Låt inkarnationens under, att Gud blev människa, ligga till grund för fördjupning i cellgrupper och bibelstudier.

3. Låt inbjudan till att processa frågan om vem Jesus är i en grundkurs i kristen tro under våren 2026 vara tydlig under advent och jul i kyrkor och kapell över hela vårt land. Ett glädjande exempel är Lidköping Pingst som inför julen 2024 delade ut en bok om julens verkliga budskap tillsammans med en inbjudan till en grundkurs i kristen tro med start i januari, en inbjudan som ledde till tre kurser under våren 2025 med sammanlagt över 90 deltagare.

4. Låt oss be om frimodighet att nämna Jesus i de existentiella samtal om tro som kan uppstå i vardagen, inte minst när vi går in i adventstid.

5. Låt Bibeln och kristna böcker med bra undervisning blir årets julklapp. En god idé är att satsa på att ordna bokbord i våra kyrkor med kristen litteratur till försäljning i god tid innan jul.

Den första julnatten öppnades en väg som räddar oss från all ytlighet till ett liv med djup och innehåll. Det är en gåva som inte kan köpas, utan som endast kan tas emot. Låt oss be och ta initiativ till att människor ska få uppleva mötet med julens verklige konung: Jesus!