Felicia Ferreira:
Farbröderna söker inte debatt – de vill dominera

De är där varje morgon, innan kaffet ens kallnat på redaktionen.

”Anders” skriver: Tragiskt!

”Robert”: Hur kan Dagen publicera den här skiten!

”Nicklas”: Ankmammorna bara maler på som vanligt!

Och i min inkorg väntar deras kusiner.

”Peter” mejlar: Hur kan du publicera sådant skräp, skämmes! ”Per”: Hur kan du ens kalla dig kristen?!

”Bo”: Jag kommer aldrig mer att prenumerera på den här blaskan!

Ledsna emojis. Arga emojis. Gapskratt- och kräks-emojis. En vanlig dag.

Vi är alla luttrade vid det här laget. ”Farbröderna i kommentarsfälten” kallar vi dem, väl medvetna om att det är lite nedsättande. Men också tröttsamt sant. Det är inte vetenskapligt belagt men det känns som att ett femtiotal herrar med namn som Anders, Robert, Stefan, Bo och Nicklas dominerar bland de kommentarer våra digitala redaktörer får moderera, dölja och ibland blockera.

Herrarna sitter redo dygnet runt och är alltid missnöjda. Med rubriken, bilden, språket, teologin och eventuellt också vädret. De kan inte låta en text passera utan att sätta ner foten, gärna med utropstecken och en arg emoji som final.

Missförstå mig inte: vi vill ha samtal. Vi vill ha debatt. Vi vill att texter ska väcka reaktioner och kritik. Men det är en hårfin skillnad mellan att samtala och att dominera. Och just där har vissa herrar gått vilse.

Det är ju inte så att alla män är otrevliga. Många, för att inte säga de flesta, är kloka, varma, eftertänksamma och kommenterar med respekt och har i åratal försökt bidra till samtal som faktiskt leder någonstans. Men de tröttas ut. De goda rösterna tystnar, medan de arga ropar vidare.

Den här veckan fick vi ännu en påminnelse om priset för det hårda tonläget. Centerledaren Anna-Karin Hatt avgick efter hot och hat. När inte ens partiledare längre känner sig trygga i samtalet, då borde alla som bidrar till det råa klimatet stanna upp och fundera på sin roll.

Forskning visar att män är mer aktiva i nätdebatter än kvinnor och särskilt i politiska och samhälleliga diskussioner. Kvinnor väljer oftare att avstå eller uttrycka sig mer försiktigt. Man kan nästan se det framför sig: när diskussionen börjar hetta till, loggar kvinnorna ut – och ”Anders” loggar in.

Frida Park: Tryck på offknappen, hycklare

På Dagen har vi prövat allt. Öppna kommentarsfält under varje artikel, stängda kommentarsfält som kräver inlogg eller till och med bank-id, hårt modererade kommentarsfält och allt däremellan. Men gång på gång tvingas vi konstatera att det inte går att upprätthålla en vettig ton. Facebook-kommentarer är det som återstår i dag och otaliga gånger har jag fått frågan: ”Men … är det där på riktigt Dagenläsare?”

Jag svarar alltid att det finns mängder av fantastiska, konstruktiva läsare. Det är bara det att de inte hörs lika mycket som ”Anders”.

Visst finns det också kvinnor som uttrycker sig otrevligt. Men vår statistik tyder på att de är i klar minoritet. Kvar står farbröderna – beväpnade med utropstecken, indignation och ett outtröttligt behov av att sätta andra på plats.

Det kanske finns något i vår tid som gör att vissa män känner ett behov av att ta ton när de upplever sig marginaliserade. Men det berättigar dem inte att dominera samtalet. Tvärtom är det just då samtalet behöver bli bredare, klokare och mindre bullrigt.

Kanske är det vår tids variant av hyckleriet som Frida Park skrev om i en ledare nyligen: ”Undra om inte Facebook tar priset, där hycklare i kommentarsfält efter kommentarsfält med berått mod dömer andra människor … Hur kan någon som kallar sig kristen bete sig så kärleks- och huvudlöst mot trossyskon?”

Det är en fråga värd att ställa – särskilt för den som just skrivit tre arga kommentarer innan frukost.

Så, kära farbröder i kommentarsfälten: det är dags. Ta ett kliv tillbaka från tangentbordet.

Eller ännu bättre – prova att lyssna.

Erik Helmerson: Vem ska vilja bli framtidens politiker?