Intolerant feminism påverkar bibelläsning

Det gläder mig att Stefan Swärd (19/1) delar min syn att Bibeln och inte tidsandan ska vara vägledande för oss kristna! Beträffande 1 Kor 14:33–38 använder han dock tolkningsprinciper jag finner tveksamma.

I Ps 119:160 lär vi oss att ”Summan av Guds ord är sanning” och Luther lär oss, att Skrift ska med Skrift tolkas. Det är också min övertygelse, att det som vid första anblicken ser ut som motsättningar i Skriften, endast är skenbara sådana. På många ställen i Skriften lyfts kvinnan fram och ges ett värde på ett sätt som inte var vanligt på den tiden. Det betonas exempelvis att det inte är någon skillnad i värde eller värdighet, utan att vi alla är ett i Kristus (Gal 3:28).

Men samtidigt klargör Bibeln att det finns uppgifter som kvinnor inte är kallade till (1 Kor 14:33-38; 1 Tim 2:12; Ef 5:22;1 Petr 3:1). Vi måste väga samman dessa ord och låta dem ge oss en helhetsbild, inte spela ut dem mot varandra! Det är inte fråga om allt eller inget, utan Bibeln anvisar oss – som så ofta – en medelväg, där vi måste hitta den rätta balansen.

Allt talar vidare för att Swärd har fel när han menar att 1 Kor 14:33–38 "gäller en specifik situation" och inte är någon "allmän föreskrift". Paulus hänvisar i tur och ordning till (1) "de heligas alla församlingar", (2) lagen, (3) läsarnas andliga urskillningsförmåga, (4) "Herrens bud" – det vill säga ett Jesusord, och säger slutligen, (5) att "om någon inte erkänner detta, blir han själv inte erkänd" – av Gud.

Det är alltså ett ganska kraftfullt och allmängiltigt artilleri Paulus tar till. Till detta kommer (6) att brevet är adresserat till ”alla dem som på varje plats där de eller vi bor, åkallar vår Herres Jesu Kristi namn” (1 Kor 1:2).

Avsikten med min artikel var egentligen inte att diskutera kvinna och man i församlingen eller homosexualitet. Jag ville samtala om vår bibelsyn och hur lätt den färgas av det samhälle vi lever i. Jag försökte också beskriva de manipulativa psykologiska mekanismer den intoleranta feminismen använder. (Märk väl att jag inte menar att all feminism är intolerant!)

Ett effektivt sätt att utöva makt, är att få andra att tycka synd om en. Om man sedan dessutom kan anklaga den andre för det lidande man ger uttryck för, blir metoden än mer effektiv. Det är en metod som är svår att värja sig mot. Ingen normal människa vill ju såra någon annan eller bli framställd som förtryckare.

Det är en metod som förflyttar diskussionen till känslans område och omöjliggör varje ömsesidigt och respektfullt samtal. Hur ska vi kunna samtala, när själva tanken påstås skada?

Den intoleranta feminismen upplever sig kränkt och sårad av alla som inte delar den feministiska agendan och stämplar dessa som förtryckare. Carina Jarlsbonde ger i sin artikel (26/1) ett utmärkt exempel. Hon sätter uttryckligen den feministiska agendan och egna upplevelser över Guds ord och vill därtill förbjuda mig att över huvud taget yttra mig.

När vi i vår tid läser Bibeln, påverkas vi alla av de känslor den intoleranta feminismen ingjutit i oss, och vi upplever därför också Guds ord som kränkande. Men det är naturligtvis absurt! Hur skulle Guds goda ord kunna kränka någon? Om vi har förtroende för Gud och för att han talar till oss i Bibeln, inser vi naturligtvis att det Bibeln skriver om kvinnor och män inte är avsett att kränka någon, utan till att bygga upp!

Vi måste genomskåda den intoleranta feminismens manipulativa tekniker och inse att det är just dessa tekniker som kränker och skadar! De kränker det respektfulla samtalet och de skadar vår tilltro till Guds ord!Guds ord kan naturligtvis kränka vårt högmod, men det är i så fall ett gott men smärtsamt steg i vår helgelse. Olika sår vi fått under livet kan också göra att vi missförstår Guds goda intentioner.

Men Guds ord kan aldrig skada någon, utan är läkedom för var och en som tar det till sitt hjärta.

Arne Olsson