I år gästas Torpkonferensen av Brian Zahnd, pastor sedan över 40 år i en församling i Missouri, USA. Hans besök har väckt en del frågor, och på Dagen debatt skrev Niclas Ljung en artikel den 14 maj som vi önskar bemöta.
Vi är på intet sätt några ambassadörer för Brian Zahnd. I somligt är han tillspetsad. Vi tänker att varje människa måste pröva det man hör och behålla det som är gott. Med det sagt har vi alla tre läst Zahnd under många år, och uppskattat hans profetiska blick på frågor som nationalism, pacifism och hans undervisning om hur vi gör skönheten i berättelsen om Jesus rättvisa.
Niclas Ljung gör, efter att ha läst en av Zahnds böcker – Sinners in the hands of a loving God – en analys av dennes teologi. Att ta på sig den uppgiften kräver att man beskriver och bedömer på ett sätt som gör rättvisa åt den man granskar. I det måste man akta sig för karikatyrer och förenklingar och försöka förstå och noggrant sätta sig in i vad vederbörande vill säga. Vi menar att Niclas Ljung misslyckas med detta.
Vi önskar bemöta Ljungs argument i tur och ordning:
Det är inte farligt utan snarare nödvändigt att då och då ompröva vår läsning av Skriften, så länge vi gör det med Bibelns eget vittnesbörd som grund.
— Anton Fagerstedt, David Axelsson, och Fredrik Lignell
Synen på Gamla testamentet
Vi uppfattar att Zahnd förkunnar att i Jesus Kristus förändras vår läsning av Skriften. Lagen och profeterna har innan Jesus varit helt avgörande för att ge människor nödvändigt ljus och vägledning. Här använder Zahnd en bild: Lagen och Profeterna förhåller sig till Jesus som månen och stjärnorna förhåller sig till solen. De är helt avgörande för att vi nattetid ska ha ledljus och se stigen framåt. När solen stiger upp är månen och stjärnorna fortfarande där, men dess vägledande funktion övertrumfas nu av solen.
Denna tanke, menar Zahnd, bottnar i Bibeln själv. Trots att Gud uppenbarat sig för både Mose och profeterna hävdar Johannes att ”Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss” (Joh 1:18 Bibel 2000).
Naturligtvis har Gud uppenbarat sig i Israels historia, men jämfört med hur tydlig skärpan i gudsbilden blir i Jesus är det ändå som att vi inte sett Honom förrän nu.
Det är inte farligt utan snarare nödvändigt att då och då ompröva vår läsning av Skriften, så länge vi gör det med Bibelns eget vittnesbörd som grund.
Synen på försoningen
I mötet med en person från en annan kultur behöver vi förstå vad denne spänner emot. I Zahnds fall gör han upp med en gudsbild starkt präglad av våld, vrede och en extrem version av det vi med ett teologiskt begrepp skulle kalla ställföreträdande straff.
Historiskt har kyrkans diskussioner om vad som sker på korset förenklat handlat om huruvida det är Guds upprättande, helande kärlek eller behovet av att straffa som motiverar Guds handlande. Zahnd menar att en alltför stark betoning på straffet skadar vår gudsbild, och här står han i bredd med exempelvis den anglikanske teologen NT Wright.
Samtalet om vad som skedde på korset behöver fortsatt föras, där håller vi med Ljung, men knappast med utgångspunkt i Lausannedeklarationen. Både där och i EFK:s tro- och självförståelsedokument ryms fler försoningssyner än bara det ställföreträdande straffet.
Frågan om eviga straff
I fråga om Zahnds syn på evigheten är det riktigt att han vänder sig emot läran om de eviga straffen. Vi uppfattar honom inte som universalist*, utan mer i linje med exempelvis CS Lewis, som säger att det är möjligt att gå förlorad, men det sker på grund av människans eget val och inte för att Gud sänder människor till förtappelse. John Stott, en av de viktigaste arkitekterna bakom Lausannedeklarationen, var själv annihilationist**, och trodde alltså inte heller på helvetet som en evig tortyrkammare.
Kort sagt skulle varken NT Wright, John Stott eller CS Lewis kunna tala på Torpkonferensen om vi blir för snäva i våra definitioner av den rena läran.
Torpkonferensen är en allkristen mötesplats. EFK är värd för veckan, och det finns naturligtvis en god prövning i vem som får tala under konferensen. Genom åren har människor från vitt skilda kristna traditioner talat i Torpladan. Många av dem har gett goda bidrag trots att man inte i allt delat EFK:s teologi.
Låt oss få avsluta med några ord om det teologiska samtalet. Vi påstår att EFK är ganska bra på det, och vi har de senaste åren samtalat om många olika teologiska frågor. Vi tror också att det är minst lika viktigt att fundera över hur vi talar med varandra som att det sker. Här behöver vi alla ta ansvar för att polariseringen, rädslan och misstänkliggörandena hålls tillbaka i stället för att underblåsas.
Vårt förslag är att vi, som så många gånger förr i Torpkonferensens historia, lyssnar utan rädsla på en viktig röst som har ett starkt fokus på Jesus från Nasaret.
I vår polariserade tid anser vi att Zahnds mest angelägna bidrag handlar om fred, ickevåld och att fördjupas i en Jesustro som håller. I sin Jesuscentrerade teologi målar han fram en Gud som kommer till världen med fred, vilket rimmar med Guds väsen. Zahnd skriver: ”Gud är som Jesus. Gud har alltid varit som Jesus. Det har aldrig funnits någon tid då Gud inte varit som Jesus. Vi har inte alltid vetat hurdan Gud är, men nu gör vi det.”
[ Kritik när Torpkonferensen bjuder in Brian Zahnd ]
*Universalister menar, förenklat, att alla människor kommer bli räddade, till slut. Man tror alltså inte på den dubbla utgången.
**Annihilationister menar, förenklat, att de som inte tar emot det eviga livet genom tro på Jesus kommer ”förgås” – upphöra att existera men inte plågas för evigt.
