Genom kyrkans historia har det funnits starka profetröster, brinnande evangelister, utpräglade bibellärare, som haft en ambulerande tjänst. Om dessa fria tjänster ska komma till sin rätt behöver det finnas en god ordning som bland annat innebär att de är utsända av någon. De behöver ha ett tydligt mandat så att de inte bara rekommenderar sig själv.
För egen del hade jag förmånen att som tonåring möta etablerade evangelister som verkade se den gåva Gud lagt ned i mitt liv. De uppmuntrade mig, tog mig med ut i tjänst, gav mig chansen att få “pröva vingarna”.
Lite längre fram, då jag varit församlingspastor i några år, fick jag en enhällig kallelse från mitt samfunds styrelse att börja arbeta som riksevangelist. Sedan kom nästa avgörande bekräftelse: Församlingarna tog min tjänst till sitt hjärta.
Jag kan inte förstå varför till exempel den stora pingströrelsen inte skapat fungerande strukturer på det här området.
— Ingemar Helmner
Jag har aldrig behövt be om att få komma – jag har hela tiden blivit inbjuden. Och det har varit en självklarhet för mig att ha de lokala kyrkorna som bas. Det är en viktig detalj som de äldre samfunden var noga med: De som kallas att resa runt för att hjälpa och betjäna församlingarna bör själva ha några år i församlingstjänst bakom sig. En annan viktig kugge i det hela är att de som sänds ut som evangelister själva har en hemförsamling, och åtnjuter dess förtroende.
Jag kan inte förstå varför till exempel den stora pingströrelsen inte skapat fungerande strukturer på det här området. Det handlar om att visa ansvar och omsorg om församlingarna – att de vi sänder ut har ett tydligt mandat och förtroende. Pingströrelsen nationellt skulle också kunna ta ett arbetsgivaransvar för dem som outtröttligt sliter med kampanjer och konferenser på ort efter ort. Detta ansvar kan givetvis också tas av lokala församlingar.
Avsaknaden av detta har bidragit till att respekten för evangelisttjänsten naggats i kanten, att spänningar skapats och att det som borde vårdats och förädlats ibland blivit vildvuxet. Men jag tror att kristenheten är i stort behov av fler spjutspetsar – förkunnare som fått chansen att renodla sin gåva som exempelvis lärare eller evangelist.
[ ”Får man en kallelse måste man göra något av den” ]
Det är inte så konstigt om det ibland uppstår en viss spänning mellan dem som är i ständig rörelse och tänker mera nationellt, och dem som har hela sitt engagemang i en lokal församling. Därför behöver vi samtala ödmjukt och öppet om hur resande tjänster ska fungera på bästa sätt. Evangelisten behöver en viss handlingsfrihet, annars blommar inte gåvan ut. Finns ett förtroende upprättat bör församlingen ge honom eller henne frihet att planera och utforma sin insats.
Detta var nyckeln till de andliga genomslag svenska missionsförbundets evangelister var med om. Giganterna Bertil Paulsson och John Hedlund, till exempel, kom inte för att fullgöra det kyrkorna själva bestämt och designat – de arbetade utifrån den vision de fått av Gud och förväntade sig respekt för sin tjänst. De var inte nöjda med att bara komma och pigga upp församlingarna en lördagskväll.
Då Paulsson var gammal berättade han för mig om vad det kostat att få vara med om genuina andliga genombrott. “På den tiden var jag inte orolig om ingen kom till tro de tre första veckorna ...”
[ Pingstförsamling med fem aktiva medlemmar får nystart ]
I slutet av september ordnade pingstkyrkan i Örebro en riktigt festdag för evangelister. Uppslutningen var mycket god och alla verkade må så bra av att få mötas. Dagen andades framtidstro. Samtalen var positiva och stämningen hjärtlig och varm.
Personligen tror jag att det finns behov av en fortsättning på detta initiativ, en mötesplats som kanske inte bara fokuserar evangelistens speciella tjänst, utan gälla alla som – på olika sätt – rör sig över ett vidare fält: bibellärare, inspiratörer, sångare, musiker ... Män och kvinnor som inte bara arbetar i en lokal kyrka utan gästar församlingar runt om i landet under kortare eller längre besök.
Min önskan är en allkristen samling – över alla traditionella samfundsgränser, kanske under två dagar. Till första dagen inbjuds förslagsvis de som redan nu tydligt står i resande förkunnartjänst av något slag. Den andra dagen får gärna vara mer öppen, till exempel kan inbjudan gå ut till alla bibelskolor och pastorsutbildningar i landet. Det kunde bli spännande och utmanande! På kvällarna vore det läge att annonsera stora väckelsemöten. Det kunde bli en signal ut över landet om att det är tid för mobilisering – samling av alla goda krafter – ett kristet allemanstag!
Örebro är en bra mötesplats, eller någon annan stad i Mälardalen. Förhoppningsvis kan flera kyrkor i staden förenas som arrangörer. Själv är jag villig att arbeta för att detta ska bli verklighet. För jag vet att det finns ett stort behov.
