Det är inte så ofta man får höra en ateist som så grundligt satt sig in i problemet Jesus som Lena Andersson, sommarpratare lördagen den 9 juli. Provokativt och insiktsfullt skärskådar hon evangeliernas Jesus, och hon är inte nådig mot den person som framträder. En Jesus som uppmanar sina efterföljare att hata sin far och mor. Som skäller ut lärjungarna för deras bristande tro. Som tar avstånd från sin egen mor och bröder. När någon ber att få ta avsked först från de där hemma innan han följer Jesus får han svaret: ”Du passar inte för Guds rike!” Lena Anderssons slutsats är klar: Jesus var en maktlysten despot som manipulerade sin omgivning och förtryckte människor.Min första tanke som kristen och präst när jag hörde programmet var: Äntligen! Äntligen någon som gör upp med den Jesusbild som nog är ganska utbredd i svenska folkets sinnen. En Jesus som är allmänt god och hjälpsam och predikar att vi ska vara snälla mot varandra, alltså en menlös och blodfattig Jesus som knappast kan beröra någon.Nu är ju inte Jesus sådan, det vet alla som läst evangelierna, vilket ju Lena Andersson gjort. Den söndagsskolebild som många har krossas obönhörligt redan vid en hastig genomläsning.Det finns allt för många ställen i Bibeln som stör den bilden och som vållar problem, det är jag den förste att medge. Ställen som jag i fromma ögonblick hade önskat inte fanns där.Men nu är inte Jesus sådan som vi vill ha honom utan som vi behöver ha honom. Hade inte Jesus utmanat och provocerat oss så hade han inte kunnat förändra våra liv. En Jesus som bara bekräftar det som vi vill höra åstadkommer inget.Genomgående för Jesus är att han inte skrev svaret på näsan på folk, och här missar Lena Andersson en viktig poäng. När folk kom med frågor till Jesus så gav han sällan ett klart och enkelt svar. Ofta kom han med motfrågor. Märkte han att frågeställaren inte hade ärliga avsikter utan ville sätta dit honom kunde han svara på en annan, viktigare fråga.Det Jesus ville i samtal med andra människor var att få folk att tänka själva och låta svaret mogna fram hos dem. Han spetsade ofta till saker för att få folk att reagera. Han såg hellre att de tog avstånd ifrån honom än var allmänt likgiltiga. Ofta kunde Jesus verka motsägelsefull, han säger en sak på ett ställe och det motsatta på ett annat. Men olika människor behöver höra olika saker. För att förstå Jesus så behöver man först förstå den som han talar med och låta de olika ställena balansera varandra.Nu är evangelierna ingen biografi över Jesu liv utan ett budskap riktat till kommande generationer, till oss. Vi får därför inte veta så mycket om vad människor tänkte och tyckte om Jesus även om Lena Andersson gör sitt bästa för att fylla ut mellan raderna.Genomgående för Lena Andersson är att hon, till skillnad från Jesus, gör folk dummare än vad de var. I hennes ögon är lärjungarna en skock förvirrade stackare som gör sitt bästa för att vara sin koleriske mästare till lags. Men om de hade uppfattat Jesus som Lena Andersson gör så hade de nog slutat att följa honom. Folket begrep nog bättre än henne att mycket av det som Jesus gjorde och sa var symboliskt, för att visa på en större verklighet.När till exempel Jesus får höra att hans mor och hans bröder väntar på honom så är det ett pedagogiskt tillfälle för honom att tala om Guds familj, där vi alla är syskon med Jesus som vår bror. Jesus tillhör inte bara hans jordiska familj, han tillhör alla. Lena Andersson tror att hans mor och bröder fick vända hem med oförrättat ärende, men det står det inget om.När någon för höra att han inte passar för Guds rike bara för att han först vill ta avsked av de där hemma så är det ett budskap till oss. Vi kan ju vara mästare i att hitta på förevändningar för att dröja med att följa Jesus. Just därför väljer Jesus det mest legitima dröjsmålet av alla och förklarar att inte ens det är ett tillräckligt skäl. För att spetsa till det, för att varna oss.Det kan behövas en hel del förkunskaper för att förstå poängerna med Jesu liknelser, kunskaper som var självklara då men inte är det i dag. Men även utan dessa kunskaper borde Lena Andersson inte ha behövt missa så många poänger med Jesu undervisning om hon läst lite till. Bara för den som inte vill se ett steg längre, vad som döljer sig under textens yta, framstår Jesus som manipulativ och härsklysten.En sektledare blir förr eller senare avslöjad. Om inte förr så upphör sekten att existera vid ledarens död. Så var inte fallet med Jesus. Det var vid hans död som allt började.Men på en punkt har Lena Andersson rätt! Jesus var uppfylld av sin egen betydelse och kom med rent av dåraktiga självanspråk. Jesus påstod rakt ut att han var Gud själv och att han funnits med vid skapelsens morgon. Så vad ska vi göra med honom? Vi har egentligen bara två val – spärra in honom eller tillbe honom.Jesus serverar oss inte gräddtårta som smakar gott för stunden men som inte ger någon riktig näring i längden. Han ger oss i stället knäckebröd som visserligen ger tuggmotstånd men i längden är bäst för oss. Evangeliernas Jesus är ingen välkammad och charmkursdrillad person som leende försöker sälja sitt budskap till oss. Jesus gör motstånd och instinktivt gör vi motstånd mot honom, men det är bara i den brottningskampen som nytt liv kan födas och vi kan börja ana vem Gud är.
