Nu är det dags för stat och kommun att förverkliga talet om att vilja stödja den sociala ekonomin, genom att skapa förutsättningar för att företag inom den sociala ekonomin kan utveckla aktörskap och företagande.
Den sociala ekonomins företag, samhällsnyttiga non-profit-företag, är en modell för tjugohundratalets företagande. Det är en stor och växande näringsgren med 150 000 anställda och volontära insatser som motsvarar 300 000–400 000 heltidstjänster.
Bland den sociala ekonomins företag finns stora sjukhus som Sofiahemmet, Ersta, Sköndal och Bräcke diakoni sjukhus i Stockholm.
Andra företag arbetar med att ge långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna jobb och rehabilitering, som Blå vägen, Stadsmissionen, Skyddsvärnet och Hela människan, missbrukarbehandling som Basta, rådgivning och familjearbete som Hela människan.
Här finns seriösa anordnare med bred professionell kompetens och lång uthållighet som kan utföra stora tjänster.
Även på Europanivå är den sociala ekonomins företag aktiva. I januari 2014 samlades 2 000 sociala entreprenörer i Strasbourg på initiativ av tre kommissionärer med ansvar för den inre marknaden inom EU.
På mötet antogs en deklaration om att EU:s medlemsstater måste stödja de sociala företagen genom att stödja deras finansiering och upphandla tjänster från dem. Strasbourgdeklarationen säger också att sociala företag bidrar till en pluralistisk och motståndskraftig social marknadsekonomi.
I Sverige har politikerna ofta stött den sociala ekonomin i ord. Under de senaste sju åren har regeringen tre gånger förespeglat bättre villkor:
2007 utredde NUTEK hur kommunerna tillsammans med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Socialstyrelsen skulle kunna stimulera arbetsintegrerande sociala företag (där majoriteten av de anställda har arbetshinder).
2010 presenterade regeringen en handlingsplan för sociala företag där svårigheter vid upphandling skulle ses över.
2013 föreslog Upphandlingsutredningen reserverade kontrakt för sociala företag. De innebär att stat och kommun beslutar att vissa uppdrag enbart skall gå till sociala företag, vilket EU-rätten tillåter.
Dessutom slöt Sveriges kommuner och landsting (SKL) den 23 oktober 2008 en överenskommelse med idéburna organisationer inom sociala området.
Det väckte stora förhoppningar om att kommunerna på allvar skulle börja ta den ideella sektorns tjänster i anspråk, men hittills har överenskommelsen mest resulterat i vissa diskussioner om bidrag.
Däremot har Lagen om valfrihet (LOV), som kom 2009, visat sig vara till hjälp för den sociala ekonomin. Den innebär att föreningar, företag och församlingar får certifiera sig. Sedan får brukarna välja mellan de certifierade anordnarna. Härigenom har många aktörer i den sociala ekonomin fått uppdrag utan att gå igenom krångliga upphandlingar.
Nu är det dags för stat och kommun att förverkliga talet om att stödja den sociala ekonomin:
Skapa en upphandlingspolicy i stat och kommun, där en del av de 600 miljarder kronor, som det offentliga upphandlar för varje år, går till den sociala ekonomin. Policyn innebär att en viss del av upphandlingarna görs i mindre kvantiteter och med sociala krav. I dag har den sociala ekonomin generellt ganska svårt att vinna anbud på grund av att mycket stora enheter upphandlas, oftast utan sociala krav.
Låt den sociala ekonomin få direkt stöd till exempel för handledning inom arbetsträning och sysselsättningsplatser för funktionshindrade. Sådana undantag från förbudet mot statsstöd är tillåtna enligt EU-rätten.
Implementera Strasbourgdeklarationen och lyft upp det sociala och idéburna företagandet för en tillväxt som är rättvisare, grönare och bättre förankrad i lokalsamhället.
Ulla-Mai Ceder Lindberg, verksamhetschef Blå vägen
Erik
Lindberg, ordförande Blå vägen städ & service
Frank Åkerman, direktor Hela människan
Mats Wåhleman, verksamhetschef Hela människan Botkyrka-Salem
Marika
Markovits, direktor
Stockholms stadsmission
Janna Hellerup Ulvselius, områdeschef Stockholms stadsmission
Nilla
Helgesson, direktor/vd Skyddsvärnet
Gerd Klang, ordförande Verdandi Stockholms distrikt
