Ledare
Fredsavtalet för Gaza har många fiender – men låt oss välja hoppet
Erik Helmerson: Tunga aktörer håller press på båda sidor
Historiskt handslag: Yitzhak Rabin, Bill Clinton och Yassir Arafat den 13 september 1993.
Ron Edmonds
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Den 13 september 1993 var en historisk glädjedag. Det avtal som i dag kallas Oslo I skrevs under i Washington av Yassir Arafat från palestinska PLO och Israels premiärminister Yitzhak Rabin. Som en sol över ceremonin kretsade USA:s president Bill Clinton.
Osloavtalet gav palestinierna begränsat självstyre på Västbanken och i Gaza. Samtidigt erkände PLO formellt Israels rätt att existera inom säkra gränser. Inom fem år skulle avtal om Jerusalem, Västbanken och Gaza stå klara. Ockuperade områden skulle överlämnas.
Men avtalet sköts och sprängdes sönder av dem som ville allt utom fred. Terrorgrupper som Hamas och Islamiska jihad spred död och skräck bland israeliska civila. 1995 mördades Rabin av Yigal Amir, en israelisk högerextremist. Oslo I var historia och kriget och hatet fick nytt spelrum.
Det är tungt att tvingas påminna om detta en dag då ett nytt fredsavtal trätt i kraft mellan Israel och Hamas. Men vi måste minnas att freden än i dag har så många fiender, troligen fler än för trettio år sedan. Det finns många nya Yigal Amir, varken Hamas eller Islamiska jihad har ännu förpassats till historiens kökkenmödding. Hur ska extremisterna på båda sidor kunna tyglas från att spränga även detta avtal i småbitar?
Kanske blir det ändå verklighet, det vi bett för i årtionden.
Kanske ska vi ändå välja hoppet. Mellanöstern är betydligt närmare försoning i dag än för en månad sedan. Tunga aktörer – USA, arabvärlden, Turkiet – håller press på båda sidor. Arabländerna ska backa uppbyggandet av Gaza med stora summor. Israels tidigare dödsfiender i Iran, Syrien och Libyen är kraftigt vingklippta. Det finns en långsiktig plan för en fri palestinsk stat och för ett Israel som äntligen får frid från den ständiga terrorn.
Kanske blir det ändå verklighet, det vi bett för sedan 7 oktober 2023 och i veckor, månader, årtionden. Kanske kan freden få en chans. Kanske får vi se det som Jesaja beskriver med en hoppets urscen: ”Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte?”
